fredag, januari 30, 2009
Var ute hos djuren en och en halv timme. Mockade mest men lite träning. Tog in Dorado i stallkammaren och sadlade. Struntade i vojlocken, de här spanska ullfodrade sadlarna ska ju egentligen bäras utan ett tag för att kunna formas efter hästen. En förutsättning är kanske att hästen blir svettig då och det blev han inte denna gång.
Lät stigbyglarna hänga och sen överraskade jag honom med att ge hö och stå där och titta när han åt :) Bra för förhållandet om man säger så.
Började sen med att cirkla lite i trav och byta varv. Tänkte på det där med att vi ska ut ur comfortzon så därefter lät jag två tunnor stå upp och en ligga i mitten. Lite scary men snart okey. Fåren är lustigt intresserade av allt Dorado gör och jag fick passa så han inte hoppade på dem.
Avslutade med galopp , stopp vid kon. Riktigt utanför cz först, friendlygame borta med vinden. Allt betydde rivstart ;) ordnade sig efter en stund, fick gå upp i fas för att få några stopp. Återstår att se om jag slutade i rätt ögonblick. Om han var tillräckligt lugn alltså.
Positivt var att han hade sänkt hals och verkade avslappnad och följde mig överallt när jag hade sadlat av. Har upplevt det förut någon gång och antar att det betyder att vi gjort något bra tillsammans. Facit på det får man väl i och för sig imorgon, om han vill komma och leka mer när jag tar fram grimman.
Om det hinns med förresten, i morgon kommer hö och sedan är det någonting på Sundsvalls Ridklubb som jag anmält mig till. Lite olika aktiviteter ska det vara, låter intressant.
Bilden skickade Åsa som bildbevis på att jag brukade rida. Kan ju vara ett montage..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Heja =D
Och trevlig helg!
Trevlig Helg till dig också :)
Om det inte är för påträngande, så undrar jag varför det är så att du brukade rida och inte rider. Det jag sett av dig och Dorrado är ju långt bortom level 1 i markarbete, så då kan jag inte tänka mig att det inte skulle gå utmärkt att rida?
/U
Jag vet inte om det verkligen är så men jag upplevde Dorado som om han sa, rid du men jag tycker inte att det är roligt. Han blev lite som en "silent obediant" maskin.Han kändes framtung och unresponsiv. (Parellisvengelska) Det var lite av en schock jämfört med Zapatera och jag visste inte riktigt vad göra annat än gå tillbaka till markarbete. Jag har ju inte erfarenhet av så många hästar egentligen. Hade blivit en Zapateramänniska och ingen hästmänniska i allmännhet. Jag tyckte han blev sådan bara jag satte på sadeln men det verkar annorlunda nu.
Ett råd jag fick var ju klokt nog, rid bara en liten stund varje dag men det kom av sig ,jag tyckte inte det var roligt faktiskt.
Du kände alldeles säkert rätt.
Min spontana tanke är (kanske inte rätt men) att om ridningen ska bli något roligt för honom är det då inte rolig ridning som ska till?
Jag känner ju inte dig och Dorrado så att jag vet vad ni gillar, (inte heller är jag så säker på att jag är hästmänniska, fast jag har provat mycket på många hästar med varierande resultat)men att rida ut, helst dit man inte varit innan och även om det är nästan för besvärligt när man konfronteras med omvärlden och kanske måste leda förbi ett och annat och galoppera långt, så brukar det göra hästarna allertare efter, är min erfarenhet.
Överhuvudtaget tycker jag nog att långa galopper är underskattade i arbetet att få luft under hästen. Om jag har en häst som har kondition till det, arbetar jag bara kort i trav, sedan frisk galopp för framåtbjudning och luft. Därefter arbetet med att forma tempo och mig och hästen.
Kanske är det "det ridande barnet i mig" som kräver galopp för att lätta och när jag har lättat lättar hästen.
Jag vet inte, men tänker att läsa andras tankar ibland får fart på ens egna, så jag tillåter mig att svamla loss lite=)
Och passar på att fråga vad "det ridande barnet i dig" längtar efter?
På spiken, det ridande barnet i mig längtar efter långa turer ute i naturen och det är säkert Dorados önskan också. Det som hindrar mig är rädslan för mörker, halka , travhästar,bilar och skotrar bland annat. På Zapatera kände jag mig trygg även bland sådant men med pojken är tröskeln hög. Vi bor lite besvärligt till på det sättet.
Tänker att till våren kör jag till säkrare trakter och prövar våra gränser.
Skicka en kommentar