Dorado har fyra skor med broddar igen. Första delen av skoningen var jobbig, han var spänd som en fiolsträng. Det gick över och bakhovarna gick lättare . Tack och lov! Jag blir helt slut fast det inte är jag som skor :)
Nästa gång ska jag ta in honom en halvtimme innan PerOla kommer och massera. Sen ska vi pröva att börja med bakhovarna.
Tror egentligen att det har mer att göra med att han måste lämna sin flock och gå in i ett slutet rum. Han stirrade ut genom fönstret där fåren snällt nog hade lagt sig inom synhåll.
Måste därmed medge att det inte verkar som om jag är den viktigaste för honom ;(
1 kommentar:
Det är verkligen tråkigt när man itne är det viktigaste när man vill vara det viktigaste, vare sig det är ens häst eller en människa. Fast fördelen med hästar att om man jobbar på det, så blir man viktigast.
Det har tagit hela jullovet innan Lilleman frivilligt har stått kvar i stallet när jag gör i ordning honom. Så gott som tre veckor för att han överhuvudtaget ska börja tro på att han är viktig för mig.Vi har ju ändå en gång fungerat på en riktigt hygglig nivå. Men igår stannade han.
Guldingens hjärta är ditt, även om det kan kännas att vägen dit är lång, tror jag.
/U
Skicka en kommentar