söndag, februari 14, 2010



Vi har snörekord sen 60-talet sa min "höman" när han kom med lasset igår. Vi har ju bara bott i bygden sen 80-talet och något liknande har jag inte varit med om.
Lite kul faktiskt och väldigt lämpligt när jag tagit skorna av hästen. Skulle nog inte tordats rida i så djup snö med broddar. Dessutom har man ju hört det där med att om man ramlar av i djupsnö så kan hästen börja klättra på människan för att få fast mark under fötterna ;)
Dorado verkar dock synnerligen klok och lugn när det gäller snödjupet. Han stiger i min aktning hela tiden den guldklimpen.
Verkar må bra gör han , hans färg har djupnat de sista veckorna, tar det som ett tecken på att han mår bra. Kan det ha något med fötterna att göra tro :)
Har dock slut på örterna. Undrar om Dalpraktiken har mer?

För att få hit höet var vi tvungna att låta en traktor ploga lite. Tunnorna som förut stod i snön nästan övertäckta satte jag på den snöfria ytan. Dorado såg ut som om han aldrig sett dem och den fantastiska studshoppningen han presterat dagen innan kunde inte upprepas framför kameran ;) "How interesting!"

8 kommentarer:

Sigge sa...

Dalpraktiken har ört-förrådet fullt. :) på torsdag passerar jag dig.
Nu inväntar vi en representant för Hippolyt som kommer från Växjö för att utbilda oss på deras foder. Verkar det bra så kommer vi bli åf för deras produkter.

Elisabeth sa...

Utmärkt då kör jag örter ett tag till. Måste säga att ni är snabba och serviceminded på Dalpraktiken :)

Åsa Dalpraktiken sa...

Annars passerar Lina och jag på Tisdag ;-)

Rosa sa...

Är det speciellt i Tunbyn som det är så mycket snö?

Elisabeth sa...

Aha det ät värst vad ni är ute på vägarna ;) Tisdag är jag hemma vid 5 men B är nog hemma, det får jag kolla. Ska Wasa till Pernilla på torsdag så kan jag hämta hos henne också. År väl hemma ungefär samma tid då..

Elisabeth sa...

Tror att vi har mer snö här :)

Kerstin sa...

Tror nog det stämmer att hästarna kan trampa på en om man råkar hamna i djupsnön och de får lite "panik". Jag och Castro red i en lite å, och när vi skulle upp så var det så sankt och han sjönk hela tiden, jag hoppade av för att underlätta, men fastnade ju även jag och då trampade han på mig, fick fäste och kom loss. Gick ju bra eftersom jag bara fortsatte sjuka undan för hans tyngd, men visst blir man rädd. Ha det så bra i djupsnön!!

Elisabeth sa...

Å fy så otäckt det låter! Har själv tyckt att sankmark är mycket obehaglig sen min häst gick ner sig med bakbenen för massor av år sedan. Hade en känsla att vi kom undan med blotta förskräckelsen och vill inte gärna vara med om det igen.