torsdag, februari 11, 2010



Nu kommer bilderna på Quartzo och matte som vi hälsade på i söndags. Q är en makalöst vacker häst och jag blev inte alls nöjd med min och kamerans förmåga att få fram det. Därav fördröjningen. Plus internethaveri också då.
Konstigt nog så blir bilder bättre efter några dagar, de ligger liksom och mognar till sig något eller så är det bara att den första besvikelsen lagt sig ;) Man kan se att han är speciell här också.

Kom just in efter att ha kajkat runt på Dorado i mörkret. Åker mest bara med i djupsnön och stannar då och då och umgås. Gör lite bakdels och framdelsvändningar. Försöker undvika att han ska hoppa tunnor ;) Mest går det ut på att han ska tycka att det är trevligt att ha mig på ryggen, trevligt och tryggt. För egen del samlar jag timmar på hästryggen :)

7 kommentarer:

Rosa sa...

Roligt att höra att du samlar timmar på hästryggen.

Elisabeth sa...

Ja det har ju inte blivit så många de senaste året men kanske blir det ändring nu :)

Unknown sa...

Det kanske är med vita hästar som med svarta .... Svarta hundar och hästar är så himla svåra att fånga, tycker jag, har man ju iaf fått erfara (för en amatör ;o)
Kan tänka mig att en vit häst inte heller blir lika "levande" på bild JÄMFÖRT med när man ser den framför sig, (och så dessuotm på vintern ...? och så tror man att kameran också kan fånga det som ögat gör.

Elisabeth sa...

Ja och när man har ögats bild "färsk" så blir jämförelsen med bilden inte så rolig men efter några dagar kan det gå an ..

Ulrika sa...

Hästen Q har verkligen fantastiska ögon med allt svart omkring:)

Det är sant som du skrev i kommentaren innan att man glömmer att man blir bättre och att man ser andras framsteg tydligare än sina egna. Märkligt nog är det inte bara svårt att se sina verkliga brister, det är också svårt att notera sina egna framsteg och tillgångar. Det är väl därför som bloggen är en så bra spegel på vad man gör, även om den bara speglar en vacker skärva av ens värld.

Elisabeth sa...

Det hade jag nästan glömt att det är en "skärva". Ju längre jag håller på desto mer tror jag att det är verkligheten. Det är nog bra, det sägs att man kan skapa sin värld genom sina tankar, kanske likadant genom sin blogg :)

Levada sa...

Men åååååh vad kelsjuk jag blir nu.
Måste skynda till Prinsen.