En blogg om det lilla livet på landet. Hästar, får och hund. Parelli Horsemanship är mitt stora intresse sen många år. Får lov att tillägga att det tippar över mot akademisk träning nu.
fredag, november 27, 2009
Nevzorod är mer atletisk än jag inte fuxen menar jag ;) Besvärligt med svenskan ibland :) Egentligen skulle det vara bra med lite feed back på den men å andra sidan skulle jag kanske sluta skriva då.
4 kommentarer:
Anonym
sa...
Det var en helt fantastisk film jag undrar just om man kommer i närheten någon gång men man ska ju sikta mot stjärnorna så vi får väl se.... På tal om skor så försökte jag in i det längsta att inte ha skor på Jenina men med grusvägar osv så gick det inte. Hovarna slets alderleds för hårt och hon trippade och ville inte gärna gå. Jag tror inte att det är så många som kan gå utan skor på våra underlag i Sverige. Kanske om man rider på ridbanor, gräs och mjuka skogsstigar men annars så är det nog svårt. // Maria i Halmstad
haha! jag menar om elisabets formulering alltså om atletisk, hihi
men om ovan kommentar så kan jag säga att det gäller att ha tålamod och naturligtvis bra förutsättningar den första tiden för att komma över den svåraste perioden. Och ha bra verkning som verkligen hjälper hoven. Jga har nu haft min ahästar skolösa i 3 år och efter 1 år (jag började på sommaren) så började de kunna gå hyfsat obehnidrat om dte inte var fö rstora stenar. Efter andra vintern till våren igen så var de ännu bättre. Första våren efter 1 år efter haft det bra i snön unde rvintern så var dte ett steg tillbaka igen när dte tinade, men det gikc över ganska fort, några veckor. Andra året hade de ingen "bakåtperiod" när de tinade och kudn ebörjar örra sig riktigt bra. I år har de kunnat trava avslappnat även på grusväg och asfalterad gångväg med grus på ibland också. Förhoppninsgvis går det fortare med en yngre häst som inet haft skor så länge i sitt liv som mina, de är nu 16 och 19... jag skulle önska jag kunde säga "det är aldrig för sent" ;o) men jag vet vad jobbigt det kan vara så jag vill inte rekommendera det om man inte verkligen räknar med att ge sig in på ett "heltidsjobb" och kanske inte med äldre hästar. Om man inte har absolut perfekta marker så de kan röra sig mycket. Vi har vandrat mcyket i diken och i skogen, men vi hgar inte kunnat undvika vägar eftersom vi har så mycket. Nu är jag glad att vi kommit igenom det, det var det VÄRT! Men jag är också glad att jag innan INTE VISSTE vad jobbigt det skulle bli, fö rdå hade jag aldrig vågat och verkligen hållit fast. Men för mig gick det inte att backa när jag väl börjat, fanns ingen väg tillbaka. Och jag har vunnit så mycket på det. För mina ena häst hade jag nog inte kunnat ha kvar annars, det var liksom sista utvägen kändes det som. Han fick tillbaka sina ben och vi började kunna ut och gå igen. Vi kund einte ens det innan, Det var som han inte hade kontakt med been längre, de var bortdomnade. Hur det än går, så har vi vunnit många fler år och de åren har varit mycket mer aktiva och roliga de åren jag hade innan den vändpunkten. Nu är han bättre än han nånsin varit vad gäller att ha kontroll på benen, kunna placera hovarna, och kunna gå i vilken terräng som helst, eller cavalettibommar odyl. Innan kunde han möjligen gå på plan mark och det fick inte komma en sten i vägen eller en liten regngrop för då kunde han snubbla omkull. Trava gick förstås bättre, då får de ju ett annat steg och större marginaler. Men man måste ju kunna skritta till att börja med =)
Det är intressant att se vad som hänt över tid i frågan om skor eller inte. Både inom rid- och travsporten. Kanske mest inom travsporten - i travprogrammen idag finns illustrerat vilka fötter som är försedda med skor t ex. För 30 år sedan "började" mina hästvännar och jag med "skolösa" hästar. Aktiva i en ridskola. Ridhästar utan skor - vi blev till att börja med misstrodda men det gick snart över. Markunderlag och hovkvalitet bortsåg vi inte ifrån. För mina hästar har på äldre dagar gällt skor och brodd när is gjort det omöjligt för dem att annars vara ute. (De har mestadels ridits i skog och mark, på stigar med mycket sten och rötter.) Vita hovar sas också ha sämre kvalitet - har inte stämt på dessa sex. 24 vita fötter under 26 år, starka och hårda. En hovböld under samma tid - inför en kvalitetsbedömning...
Hoppsan... Det var tydligen ett känsligt ämne märker jag. Intressant att läsa tycker jag dock. Jenina är bara 3,5 år och hon hade aldrig haft skor på så det kan inte bero på att hon haft skor innan, detsamma gäller en kompis som har en travare som heller aldrig varit skodd. Han var 6 år när hon skodde honom efter flera år av hopp. Så jag tror i alla fall att förutsättningarna är lite olika om var man rider och hästens hovar. // Maria
Recap.
-
Livet och vargarna veckar min tänkta bana.
Dexter är sutten på mer, men inte riden.
Jag joggar nästan varje dag, men kommer inte i form.
Släpet är fortfa...
Min nya stora kärlek!
-
Jag har köpt en ny sadel (eller mer bestämt 2st) och jag är helt kär!!!
Det hela började med att jag var uppe hos Ewa Schaeder och fick rida hennes
fina...
Bara så ni vet!
-
Sen höstbild och här nedan tidig höstbild i september. Man kan nästan se
och känna på bilden hur varmt det är på eftermiddagen. Hästarna syns som
små prick...
Långt uppehåll...
-
Här har det inte hänt nåt på länge. Verkligheten ser annorlunda ut!
Vi har hunnit med inte mindre än två fjällresor sen sist. Den sedvanliga
augustiresan...
A Magical Healing Journey
-
A Magical Healing Journey By Tass Bell As a child, I was horse mad—hacking,
jumping, gymkhanas, and hunter trials—I couldn’t...
A Magical Healing Journey
-
A Magical Healing Journey By Tass Bell As a child, I was horse mad—hacking,
jumping, gymkhanas, and hunter trials—I couldn’t...
2017 1/3 Claudia
-
1/3
Vi åker till hästarna på fm o börjar med Prodence, ibland vill hon inte bli
tagen utan går iväg, kan accepter att bli kliad men inget mer. Så vi börjar...
I See You
-
Photo by Sanni Airaksinen
*To truly know someone is to know the silence that stands for the thing
they never speak of. ~Robert Brault*
Each summer, when ...
Om sorgen över cafét Kiviks Lilla Råa
-
*Cafét från början*
*Trött på föräldrarnas tjafs*
I sommar kommer det laxrosa huset på Eliselundsvägen 49C inte längre ha en
smidesjärnskylt med slingrig...
Vad händer med vintern?
-
När det äntligen börjar bli bra underlag ute så blir det en massa
plusgrader - ridplan och vägar förvandlas till iskana =( sugit - då kan
det lika gärna b...
Knot Savvy
-
Here I teach you how to tie the Bank Robbers (John Wayne) knot and the
Stockman’s Bowline. At the end I also show you hot to lock each knot so
your horse w...
Helgen 22-23 augusti
-
Oj, bloggen har legat i vila hela sommaren. Nå, nu är vi här igen!
Mycket har hänt och det mesta är sig likt. Till exempel Zäta:
Motherdaughtergoals
-
Min onge har inte varit överdrivet intresserad av att rida. Men nu
plötsligt har hon fattat tycke för vår lånade lilla welshdam Trixi.
I kväll ville hon ti...
Making 2015 your best year yet – part 3
-
Taken from the article in the latest issue of Horsemanship Magazine What a
year we already have ahead of us: with our planning and goal setting from
the D...
november
-
Novemberlovet passerade, & dimman har legat som en slöja över byn varje
förmiddag. Jag känner att jag tystnat lite. Inte lika bubblig & utåt, som
jag annar...
Hej bloggen.....
-
Long time no see. Jag har liksom haft annat för mig kan man säga. Jag har
hittat mig en bonde utan att en TV:produktion har varit inblandad.
Här kommer som...
Huvvaligen, som man säger i norrland !
-
Här har det varit en bloggtorka värre än någonsin. En öken blomstrar i
jämförelse ! Jag som har varit en fotoentusiastisk prick, har inte tagit
ett enda eg...
Till minne av Zetero
-
som nu galopperar på de evigt gröna ängarna.
Tack för allt vi delat och allt du lärt mig.
"*Let me teach you**When you are tense, let me teach you to relax...
3-dagars samlingskurs på Lögdö
-
Herrejössös vilket hjärnsnurr, jag drabbats av efter 3 intensiva kursdagar
med bästa Katrin Wallberg i fina Lögdö.Kursen var en påbyggnad från vår
förra s...
Duktig Heppe! - halvbra mobilfilm
-
Debut i lydnadsklass 1 och han skötte sig jättebra! Inkallningen kunde vart
snabbare, han tog (högg) apporten innan kommando och han tappade bort sig
lite ...
4 kommentarer:
Det var en helt fantastisk film jag undrar just om man kommer i närheten någon gång men man ska ju sikta mot stjärnorna så vi får väl se.... På tal om skor så försökte jag in i det längsta att inte ha skor på Jenina men med grusvägar osv så gick det inte. Hovarna slets alderleds för hårt och hon trippade och ville inte gärna gå. Jag tror inte att det är så många som kan gå utan skor på våra underlag i Sverige. Kanske om man rider på ridbanor, gräs och mjuka skogsstigar men annars så är det nog svårt.
// Maria i Halmstad
haha!
jag menar om elisabets formulering alltså om atletisk, hihi
men om ovan kommentar så kan jag säga att det gäller att ha tålamod och naturligtvis bra förutsättningar den första tiden för att komma över den svåraste perioden. Och ha bra verkning som verkligen hjälper hoven.
Jga har nu haft min ahästar skolösa i 3 år och efter 1 år (jag började på sommaren) så började de kunna gå hyfsat obehnidrat om dte inte var fö rstora stenar. Efter andra vintern till våren igen så var de ännu bättre. Första våren efter 1 år efter haft det bra i snön unde rvintern så var dte ett steg tillbaka igen när dte tinade, men det gikc över ganska fort, några veckor. Andra året hade de ingen "bakåtperiod" när de tinade och kudn ebörjar örra sig riktigt bra. I år har de kunnat trava avslappnat även på grusväg och asfalterad gångväg med grus på ibland också.
Förhoppninsgvis går det fortare med en yngre häst som inet haft skor så länge i sitt liv som mina, de är nu 16 och 19... jag skulle önska jag kunde säga "det är aldrig för sent" ;o)
men jag vet vad jobbigt det kan vara så jag vill inte rekommendera det om man inte verkligen räknar med att ge sig in på ett "heltidsjobb" och kanske inte med äldre hästar. Om man inte har absolut perfekta marker så de kan röra sig mycket. Vi har vandrat mcyket i diken och i skogen, men vi hgar inte kunnat undvika vägar eftersom vi har så mycket. Nu är jag glad att vi kommit igenom det, det var det VÄRT! Men jag är också glad att jag innan INTE VISSTE vad jobbigt det skulle bli, fö rdå hade jag aldrig vågat och verkligen hållit fast. Men för mig gick det inte att backa när jag väl börjat, fanns ingen väg tillbaka.
Och jag har vunnit så mycket på det. För mina ena häst hade jag nog inte kunnat ha kvar annars, det var liksom sista utvägen kändes det som. Han fick tillbaka sina ben och vi började kunna ut och gå igen. Vi kund einte ens det innan, Det var som han inte hade kontakt med been längre, de var bortdomnade.
Hur det än går, så har vi vunnit många fler år och de åren har varit mycket mer aktiva och roliga de åren jag hade innan den vändpunkten. Nu är han bättre än han nånsin varit vad gäller att ha kontroll på benen, kunna placera hovarna, och kunna gå i vilken terräng som helst, eller cavalettibommar odyl. Innan kunde han möjligen gå på plan mark och det fick inte komma en sten i vägen eller en liten regngrop för då kunde han snubbla omkull.
Trava gick förstås bättre, då får de ju ett annat steg och större marginaler. Men man måste ju kunna skritta till att börja med =)
Det är intressant att se vad som hänt över tid i frågan om skor eller inte. Både inom rid- och travsporten. Kanske mest inom travsporten - i travprogrammen idag finns illustrerat vilka fötter som är försedda med skor t ex. För 30 år sedan "började" mina hästvännar och jag med "skolösa" hästar. Aktiva i en ridskola. Ridhästar utan skor - vi blev till att börja med misstrodda men det gick snart över. Markunderlag och hovkvalitet bortsåg vi inte ifrån. För mina hästar har på äldre dagar gällt skor och brodd när is gjort det omöjligt för dem att annars vara ute. (De har mestadels ridits i skog och mark, på stigar med mycket sten och rötter.) Vita hovar sas också ha sämre kvalitet - har inte stämt på dessa sex. 24 vita fötter under 26 år, starka och hårda. En hovböld under samma tid - inför en kvalitetsbedömning...
Hoppsan... Det var tydligen ett känsligt ämne märker jag. Intressant att läsa tycker jag dock. Jenina är bara 3,5 år och hon hade aldrig haft skor på så det kan inte bero på att hon haft skor innan, detsamma gäller en kompis som har en travare som heller aldrig varit skodd. Han var 6 år när hon skodde honom efter flera år av hopp. Så jag tror i alla fall att förutsättningarna är lite olika om var man rider och hästens hovar.
// Maria
Skicka en kommentar