Jag har haft mf den här helgen, manfritt alltså.Bertil har jobbat och jag har passat på att umgås med Parellidamerna och tränat på gym. Fick en väldans energi i morse för jag provade något nytt med Guldgossen. Guldgossen föresten, nu ser han mer ut som en tufsig sandstrand eller så. I alla fall såg han så intresserad ut att se mig så jag tänkte att 5 minuter hinner vi innan jag måste åka.
Satte två tunnor på högkant med 22-linans avstånd. Lade en godis på varje. Sände honom på cirkel i trav till den första tunnan och gav kroppstecken för halt. Han stannade och tog godiset tittade på mig och travade till nästa. Wow en godis till! Nu gav han mig galopp och i riktigt balanserad galopp begav han sig till nästa tunna. Jag gick dit och gav en godis. Nästa stopp renderade ingen godis och då stoppade han ännu ivrigare på ändå nästa tunna.
Tyckte att han stannade mer på bakdelen och startade också mer balanserat.
Jag hade tidigare gjort övningen med koner och då stannade han nästan helt på framdelen.
Sen blev det Islänningsträning. Å så söta de är de djuren. Kräver en hel del savvy dock :)
Bilderna Kittys kompis och Maria och Ture. ( Fotot på huvudet är stort om du klickar , du kanske vill skriva ut K )
4 kommentarer:
Nämen - en Riktig häst! Trevligt att få en sån också :-D
Ja de är söta men jag har lite samma upplevelse som dig av dem. Men jag har i och för sig inte träffat så många.
Vilket tufft jobb att hantera hästar i en så speciell situation när man inte har något riktigt "språk" att göra sig förstådd med. Jag har hanterat travhästar också för många år sedan och tyckte sedan att ridhästarna var lite speciella ;) travhästarna upplevde jag som klokare men det kunde förståss också varit hanteringen.
Vilken typ av lärare ska du arbeta som? Svar till nyfiken igen..
Tack för komplimangen också :)
/Elisabeth
Hej igen, ursäkta mig för kommentarskrånglande.
Hästsimstallet var en helt galen och livsfarlig arbetsplats, eftersom inget som skedde där skulle kunna betraktas som "savy". Att det inte blev mer skador är ett under. Och att chefen inte ändrade medtod är oerhört märkligt.
Men som alltid när man är med hästar lärde jag mig massor. Det jag lärt mig från Parelli och andra var oerhört viktig kunskap när uppgifterna kan vara sådan som att leda fyraårig hingst i toppform som pga senskada haft boxvila i 14 dagar till walkern, utan att något ytterligare går sönder i det ystra djuret. Snabbt skulle allt gå och på bara några minuter var jag tvungen att etablera kontakt och respekt. Fantastiskt nog gick det varje gång, på långt löst grimskaft gick vi till walkern, jag och alla dessa superladdade hästar. De var så vänliga och lät bli att springa över och ifrån mig. Det var en stor gåva att få vara med dessa hästar.
Jag känner extra varmt för travarna. Om de har det genetiskt eller genom hantering, men de är så många modiga, tåliga, ärliga individer som jag träffat bland dem, att jag kan låta bli att tycka att de är speciella.
Men trots allt så är jag ju fortfarande barnsligt förtjust i alla hästar.
Jag är sedan i augusti i gång som lärare och jobbar in tid till mitt kommande sommarlov (och jullov=). Det är så att jag har den oerhörda förmånen att vara dramlärare för gymnasieungdommar med olika autism diagnoser. Helt otroligt roligt! Leka hela tiden och fantastisk utveckling på ungdomarna.
Så jag är, trots lite vintermörkerdepp, lyckligt lottad med ett jobb som innebär lek och lov.
U
Skicka en kommentar