onsdag, september 08, 2010




Det har varit en sagolikt vacker dag. Hade en inplanerad utflykt till havet med ungdomarna. Åkte i förväg för att sätta upp en tipspromenad, det var magiskt. Alldeles stilla.

Ägnade kvällen åt att pyssla med Dorado. Redde ut manen och svansen. Flätade manen men den räcker som inte till riktigt. Projekt spara man har inte lyckats så bra ;) ännu ska man väl tillägga.

Tycker att det verkar som om han är mest rädd om sitt vänstra framknä nu. Det verkar inte svullet och inte varmt vad jag kan känna men han vill inte låta mig hålla på med det. Ni som kan "fjärrheala" är tacksamt välkomna att göra en insats.

5 kommentarer:

Monika sa...

MEN HJÄLP VAD VACKERT!!!!
Hoppas det inte är nått allvarligt med knät.

Ingela sa...

Hej!
Det är inte ovanligt att känningarna förflyttar sig, särskilt efter en behandling då en omstrukturering påbörjats.
Andra exempel kan vara ett ont bakknä som efter ett tag blir bättre men då börjar hästen markera det andra bakknäet, för när ett ställe löst upp sina spänningar så vandrar det vidare (oftast brukar vi ju kalla det för "bakåt i tiden" ) dvs att kroppen tar itu med det kronologiskt, men det behöver inte alls ske så strukturerat. Det kan tex varit så att om han gjorde illa sig i en incident så var det som först gjorde ont för honom knät, men det märktes aldrig för dels kanske det inte märks direkt i början innan det blivit stelt, dels kunde han kanske parera och kamouflera det genom att använda kotan/hoven på nåt sätt. Men sen blev det för jobbigt att gå på det viset så då kunde han inte maskera det längre.
han vill ju inte gärna "avslöja" sina "svaga"/onda sidor ;o)

Nu kanske spänningarna lättar i kotan/ligamentsfästen i hoven, förhoppningsvis, och börjar läka/stärka sig och då minns kroppen att det är mer som vill göra sig hörd innan allt gått "tillbaka" ?

Kan det vara så att medan det jobbar så vill han vara ifred där processen är och processa vidare, hur går det nu? Är han fortfarande rädd om sig osv.

Väntar på att höra mer hur det utvecklar sig.

Elisabeth sa...

I morse såg det inget vidare ut, han såg nästan ut att gå i passgång. Nu i kväll går han bättre igen. Blev så orolig i morse att jag ringde Helena Westin och fick en tid nästa fredag. Hon tyckte att han skulle gå här uppe på gruset så länge och det kan jag hålla med om. Det är ju rätt halt i hagen ibland. Hoppas dock att vi slipper utnyttja tiden men det känns rätt tryggt att ha den utifall att. De verkar välbesökta.. :)

uh sa...

Usch, vad jobbigt! Hoppas verkligen han är bättre snart!!!
Vilken underbar bild från utflykten, vi bor vackert vi :-)
Ha det bra!

Ingela sa...

Absolut! Ja, det är ju halt i gräs och särskilt nu med vått dagg... Och det blir väl ingen skillnad med eller utan skor antar jag.

Vad håller de små raringarna på med nu!!! %-/

Klen tröst men igår var jag till en häst som såg mycket värre ut. Har ju inte sett Dorado nu, men passgång lät lindrigt i jämförelse. Den hästen har varit till veterinär och de har gått igenom honom och bla röntgat honom 2! ggr. Fått specialsko mm. Men de har inte hittat nånting.
Det enda de kunde ordinera var boxvila...
När han kommer ut från den är han superstel efter natten förstås men blir något lite bättre när han får röra på sig iallafall.

Jag sa han lär inte se bättre ut heller de närmsta dagarna efter behandlingen knappast, men vi får se hur det går.

Kan bara hålla tummetott på att juvelerna kryar på sig så snart de kan.