Ljudkänsligheten hos Dorado har varit det jag mest riktat in mig på hittills förutom det vanliga Parelliövningarna. Det har blivit ganska bra nu, till och med riktigt bra jämfört när han faktiskt reagerade på att man skrapade i gruset ;) Då hade han nog noll förtroende för mig som beskyddare också , även det har blivit bättre.

Kom på idag vad som ska bli den närmast långsiktiga saken. Munnen, det sitter djupt hos Dorado. När jag hållit på en stund kan han börja gneka tänder. Tror att om vi kan komma tillrätta med det så kan vi nå en ny nivå av "trust". Lite lustigt egentligen, en del har mål som att tävla i svårare klasser och en annan har som mål att kunna hantera munnen utan att hästen får ångest ;)

Är sällan riktigt säker på när jag ska sluta. Från början slutade jag när han hade munnen stilla men nu tror jag att han ibland håller andan och liksom fryser i väntan på att jag ska ta bort handen. Kanske ska jag fortsätta hålla på tills han slappnar av märkbart och då ta bort den. Han är ju typ Left Brain extrovert med tendens att gå in i sig själv ibland. Någon som tror något?

Känner en viss ångest själv inför att börja jobba imorgon ;) På 70-talet när jag körde Taxi träffade jag en av mina gymnasielärare som hoppat av och börjat som förare. Hon sa att hon gjort det för att hon aldrig kunde njuta av loven som lärare för att hon redan andra dagen började gruva sig för att det snart var slut. Så illa är det inte för mig men viss känns det lite när man ska igång igen ;)

Lustiga miner på älsklingarna.