måndag, mars 09, 2009


Alla djuren tyckte kälken var spännande.

Har just kommit hem. Var bjuden på Libanesisk buffe`på mitt gamla jobb. Trevligt att träffa de arbetskompisarna över en bit mat. Märkligt nog börjar jag bli allt mer social med åldern ;) Förr skulle jag nog ursäktat mig och åkt hem till djuren. Är det Parellisystemet som ändrat även detta ???

Nu ska jag däremot ut innan de äter upp staketet. De såg att jag kom hem och anser att det är rimligt att jag snabbar mig ut.

4 kommentarer:

Ulrika sa...

Mer troligt att du själv har ändrat dig med stöd eller inspration av Parellisystemet, än att ett system har ändrat dig. Äran är din egen, behåll den =)

Libanesisk mat är fantastisk =)

Och det kan ju gamla arbetskompisr var med, så det låter trevligt.

Elisabeth sa...

Du är härlig du :) Libanesisk mat är god skulle man kunna äta ofta och de gamla arbetskamraterna är verkligen bra. Det är en ganska krävande arbetssituation där och jag tror att det kan skapa en tillåtande varm stämning i vissa fall, mer öppenhet. Det är som att det inte räcker att vara "duktig" utan det ska till mer för att man ska klara jobbet.

Anonym sa...

Jag kom att tänka på att jag tror kring det med munnen att man ska ta bort handen helst millisekunden innan han börjar hålla andan. Advance and retreat-tekniken och att inte vara för defensiv. Inte "retreata" till utgångspunkten, utan bara tills hästen släpper.

Men när hästarna väl håller andan brukar de stänga, i alla fall de som jag har erfarenhet av.

På Hästsimmet brukade jag ju snabbt peta in ett finger i munnen och kittla hästen på tungan för att få igång andning och få hästen att öppna upp. Viktigt är ju att själv andas, lätt att glömma faktiskt.

Det är vad jag tror just nu.

/U

Unknown sa...

Det där med att själv andas tror jag också är viktigt, praktiserar det så ofta jag kan. Ofta när jag vill att de ska ta djupa andetag kommer jag på mig själv med att - inte göra det ;o) så då gör jag det och då följer hästarna efter =)

Känner igen det där med sociala beteendet... vad är det med oss hästmänniskor, hihi. Men det hänger lite på i vilken fas och humör man är också. Vissa dagar är det faktiskt inget motstånd till att haka på sociala tillställningar, medan andra dagar - det bara går inte. Vill bara vara i stallet och inte veta av nåt annat =)