onsdag, januari 04, 2012



Hm det här är ett annat sätt att se på saken. Jag har tänkt att om jag berättar om mitt mål så måste jag sen göra det jag sagt :)
Upplagd av kl.

9 kommentarer:

Ulrika sa...

Jag tänker att det finns någon slags är-det-bra-att-berätta-ekvation med olika x och y faktorer som:

Skammen om man inte gör det man sagt.

Möjligheten att få hjälp om man berättar vad man försöker uppnå.

Förståelsen för att bestämma sig är ett steg på vägen, men det är många andra, både lätta och tung, steg till innan man är i mål.

En del saker förlorar kraft om man talar om dem.

Om man är introvert eller extrovert.

Man får försöka räkna ut sin egen ekvation, tror jag :)

12:44 em
Elisabeth sa...

Du är klok som vanligt! Jag får fundera ett tag. Det sämsta är att mina mål är sällsynt vaga just nu.

1:06 em
Ulrika sa...

Tack för ord om klok. Är målen vaga kan målet vara att definiera sina mål och behov: )

Mål ska ju vara konkreta. Det ska gå att svara ja eller nej på frågan om man uppnått målet. Som när man gör utvecklingssamtal i skolan :)

2:10 em
Ingela sa...

Ja, det finns nog olika strategier. Själv har jag sedan tonåren tillämpat just detta, att det förlorar kraft om jag talar öppet om saker, då pyser energin ut på olika sätt.

Visst kan det funka det där med att man säger det högt så måste man utföra det, men då känner jag för min del att drivkraften är inte den rätta, dvs jag åstadkommer det av fel orsak, det blir indirekt att jag utför mina egna mål men för andras skull (som ju inte bryr sig i om jag gjort det eller inte) det stjäl energi. Samt att jag då känner det mer som ett tvång jag lägger på mig, då blir det inte glädjefullt och så pyser energin ut igen ;o)

På ett mer subtilt plan kan energin också pysa ut, det var det jag läste om tidigt i nån bok, kanske den jag nämnt av Penney Peirce, den intuitiva vägen, som gjorde att jag började tillämpa den strategin ;o) att fokusera sin energi

3:03 em
Ingela sa...

Målen är kanske ofta vaga, det vecklar ut sig hela tiden och är ju en oändlig resa ;o) var det inte nån som sa Vägen är målet ;o)

3:06 em
Elisabeth sa...

Vägen är målet men jag ska fundera ut vilken väg som är bra för mig :) Ni två är verkligen tänkande människor i hög grad, kanske ska ett mål vara att tänka mer ..

3:26 em
Elisabeth sa...

Hm hur gör man det konkret var frågan?

3:27 em
Ingela sa...

hihi, jag tänkte jag skulle ge ett exempel, på att just inte säga nåt ... men blev förekommen av Mr Ted här jag ;o)
Precis som han sa, när jag fick för mig att springa Stockholm marathon år 2000, så sa jag inget till någon utom nån enstaka person som jag skulle få skjuts med ner, av praktiska skäl, men som inte var nån närstående.
Men oftast känner jag att när jag ska koncentrera mig på nåt speciellt, så tar det energi att behöva prata om det, bara en simpel fråga som att nån välment undrar hur det går med träningen till maran eller liknande, skulle störa fokuseringen. För det finns egentligen ingen poäng med att varför nån skulle veta det innan, särskilt som jag kanske inte ens vet svaret på frågan själv, då tar det tankekraft att försöka tillfredsställa genom att ge ett svar. Det finns många små grejer i vardagen där vi ödslar energi som är onödig tror jag ;o) Det jag i ett sådant fall skulle tycka gav mig energi och vara morot, är isåfall belöningen att efteråt få tala om att jag HAR gjort det, när allt är genomfört och fokuseringen kan släppa. Och vad roligt att få berätta, vad det nu än handlar om. =)

12:03 fm
Ingela sa...

Ett mål kan också vara att känna mer ! eller ignorera det man känner mindre, för man känner nog redan mycket egentligen ;o) men dvs inte tänka så mycket utan bara känna efter ... och kringgå sina egna små "undanflykter" , när det är känslan som talar och när det är intellektet (som kan luras?) som talar ;o)

12:08 fm

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)