En blogg om det lilla livet på landet. Hästar, får och hund. Parelli Horsemanship är mitt stora intresse sen många år. Får lov att tillägga att det tippar över mot akademisk träning nu.
onsdag, januari 04, 2012
Hm det här är ett annat sätt att se på saken. Jag har tänkt att om jag berättar om mitt mål så måste jag sen göra det jag sagt :)
Ja, det finns nog olika strategier. Själv har jag sedan tonåren tillämpat just detta, att det förlorar kraft om jag talar öppet om saker, då pyser energin ut på olika sätt.
Visst kan det funka det där med att man säger det högt så måste man utföra det, men då känner jag för min del att drivkraften är inte den rätta, dvs jag åstadkommer det av fel orsak, det blir indirekt att jag utför mina egna mål men för andras skull (som ju inte bryr sig i om jag gjort det eller inte) det stjäl energi. Samt att jag då känner det mer som ett tvång jag lägger på mig, då blir det inte glädjefullt och så pyser energin ut igen ;o)
På ett mer subtilt plan kan energin också pysa ut, det var det jag läste om tidigt i nån bok, kanske den jag nämnt av Penney Peirce, den intuitiva vägen, som gjorde att jag började tillämpa den strategin ;o) att fokusera sin energi
Vägen är målet men jag ska fundera ut vilken väg som är bra för mig :) Ni två är verkligen tänkande människor i hög grad, kanske ska ett mål vara att tänka mer ..
hihi, jag tänkte jag skulle ge ett exempel, på att just inte säga nåt ... men blev förekommen av Mr Ted här jag ;o) Precis som han sa, när jag fick för mig att springa Stockholm marathon år 2000, så sa jag inget till någon utom nån enstaka person som jag skulle få skjuts med ner, av praktiska skäl, men som inte var nån närstående. Men oftast känner jag att när jag ska koncentrera mig på nåt speciellt, så tar det energi att behöva prata om det, bara en simpel fråga som att nån välment undrar hur det går med träningen till maran eller liknande, skulle störa fokuseringen. För det finns egentligen ingen poäng med att varför nån skulle veta det innan, särskilt som jag kanske inte ens vet svaret på frågan själv, då tar det tankekraft att försöka tillfredsställa genom att ge ett svar. Det finns många små grejer i vardagen där vi ödslar energi som är onödig tror jag ;o) Det jag i ett sådant fall skulle tycka gav mig energi och vara morot, är isåfall belöningen att efteråt få tala om att jag HAR gjort det, när allt är genomfört och fokuseringen kan släppa. Och vad roligt att få berätta, vad det nu än handlar om. =)
Ett mål kan också vara att känna mer ! eller ignorera det man känner mindre, för man känner nog redan mycket egentligen ;o) men dvs inte tänka så mycket utan bara känna efter ... och kringgå sina egna små "undanflykter" , när det är känslan som talar och när det är intellektet (som kan luras?) som talar ;o)
Recap.
-
Livet och vargarna veckar min tänkta bana.
Dexter är sutten på mer, men inte riden.
Jag joggar nästan varje dag, men kommer inte i form.
Släpet är fortfa...
Min nya stora kärlek!
-
Jag har köpt en ny sadel (eller mer bestämt 2st) och jag är helt kär!!!
Det hela började med att jag var uppe hos Ewa Schaeder och fick rida hennes
fina...
Bara så ni vet!
-
Sen höstbild och här nedan tidig höstbild i september. Man kan nästan se
och känna på bilden hur varmt det är på eftermiddagen. Hästarna syns som
små prick...
Långt uppehåll...
-
Här har det inte hänt nåt på länge. Verkligheten ser annorlunda ut!
Vi har hunnit med inte mindre än två fjällresor sen sist. Den sedvanliga
augustiresan...
A Magical Healing Journey
-
A Magical Healing Journey By Tass Bell As a child, I was horse mad—hacking,
jumping, gymkhanas, and hunter trials—I couldn’t...
A Magical Healing Journey
-
A Magical Healing Journey By Tass Bell As a child, I was horse mad—hacking,
jumping, gymkhanas, and hunter trials—I couldn’t...
2017 1/3 Claudia
-
1/3
Vi åker till hästarna på fm o börjar med Prodence, ibland vill hon inte bli
tagen utan går iväg, kan accepter att bli kliad men inget mer. Så vi börjar...
I See You
-
Photo by Sanni Airaksinen
*To truly know someone is to know the silence that stands for the thing
they never speak of. ~Robert Brault*
Each summer, when ...
Om sorgen över cafét Kiviks Lilla Råa
-
*Cafét från början*
*Trött på föräldrarnas tjafs*
I sommar kommer det laxrosa huset på Eliselundsvägen 49C inte längre ha en
smidesjärnskylt med slingrig...
Vad händer med vintern?
-
När det äntligen börjar bli bra underlag ute så blir det en massa
plusgrader - ridplan och vägar förvandlas till iskana =( sugit - då kan
det lika gärna b...
Knot Savvy
-
Here I teach you how to tie the Bank Robbers (John Wayne) knot and the
Stockman’s Bowline. At the end I also show you hot to lock each knot so
your horse w...
Helgen 22-23 augusti
-
Oj, bloggen har legat i vila hela sommaren. Nå, nu är vi här igen!
Mycket har hänt och det mesta är sig likt. Till exempel Zäta:
Motherdaughtergoals
-
Min onge har inte varit överdrivet intresserad av att rida. Men nu
plötsligt har hon fattat tycke för vår lånade lilla welshdam Trixi.
I kväll ville hon ti...
Making 2015 your best year yet – part 3
-
Taken from the article in the latest issue of Horsemanship Magazine What a
year we already have ahead of us: with our planning and goal setting from
the D...
november
-
Novemberlovet passerade, & dimman har legat som en slöja över byn varje
förmiddag. Jag känner att jag tystnat lite. Inte lika bubblig & utåt, som
jag annar...
Hej bloggen.....
-
Long time no see. Jag har liksom haft annat för mig kan man säga. Jag har
hittat mig en bonde utan att en TV:produktion har varit inblandad.
Här kommer som...
Huvvaligen, som man säger i norrland !
-
Här har det varit en bloggtorka värre än någonsin. En öken blomstrar i
jämförelse ! Jag som har varit en fotoentusiastisk prick, har inte tagit
ett enda eg...
Till minne av Zetero
-
som nu galopperar på de evigt gröna ängarna.
Tack för allt vi delat och allt du lärt mig.
"*Let me teach you**When you are tense, let me teach you to relax...
3-dagars samlingskurs på Lögdö
-
Herrejössös vilket hjärnsnurr, jag drabbats av efter 3 intensiva kursdagar
med bästa Katrin Wallberg i fina Lögdö.Kursen var en påbyggnad från vår
förra s...
Duktig Heppe! - halvbra mobilfilm
-
Debut i lydnadsklass 1 och han skötte sig jättebra! Inkallningen kunde vart
snabbare, han tog (högg) apporten innan kommando och han tappade bort sig
lite ...
9 kommentarer:
Jag tänker att det finns någon slags är-det-bra-att-berätta-ekvation med olika x och y faktorer som:
Skammen om man inte gör det man sagt.
Möjligheten att få hjälp om man berättar vad man försöker uppnå.
Förståelsen för att bestämma sig är ett steg på vägen, men det är många andra, både lätta och tung, steg till innan man är i mål.
En del saker förlorar kraft om man talar om dem.
Om man är introvert eller extrovert.
Man får försöka räkna ut sin egen ekvation, tror jag :)
Du är klok som vanligt! Jag får fundera ett tag. Det sämsta är att mina mål är sällsynt vaga just nu.
Tack för ord om klok. Är målen vaga kan målet vara att definiera sina mål och behov: )
Mål ska ju vara konkreta. Det ska gå att svara ja eller nej på frågan om man uppnått målet. Som när man gör utvecklingssamtal i skolan :)
Ja, det finns nog olika strategier. Själv har jag sedan tonåren tillämpat just detta, att det förlorar kraft om jag talar öppet om saker, då pyser energin ut på olika sätt.
Visst kan det funka det där med att man säger det högt så måste man utföra det, men då känner jag för min del att drivkraften är inte den rätta, dvs jag åstadkommer det av fel orsak, det blir indirekt att jag utför mina egna mål men för andras skull (som ju inte bryr sig i om jag gjort det eller inte) det stjäl energi. Samt att jag då känner det mer som ett tvång jag lägger på mig, då blir det inte glädjefullt och så pyser energin ut igen ;o)
På ett mer subtilt plan kan energin också pysa ut, det var det jag läste om tidigt i nån bok, kanske den jag nämnt av Penney Peirce, den intuitiva vägen, som gjorde att jag började tillämpa den strategin ;o) att fokusera sin energi
Målen är kanske ofta vaga, det vecklar ut sig hela tiden och är ju en oändlig resa ;o) var det inte nån som sa Vägen är målet ;o)
Vägen är målet men jag ska fundera ut vilken väg som är bra för mig :) Ni två är verkligen tänkande människor i hög grad, kanske ska ett mål vara att tänka mer ..
Hm hur gör man det konkret var frågan?
hihi, jag tänkte jag skulle ge ett exempel, på att just inte säga nåt ... men blev förekommen av Mr Ted här jag ;o)
Precis som han sa, när jag fick för mig att springa Stockholm marathon år 2000, så sa jag inget till någon utom nån enstaka person som jag skulle få skjuts med ner, av praktiska skäl, men som inte var nån närstående.
Men oftast känner jag att när jag ska koncentrera mig på nåt speciellt, så tar det energi att behöva prata om det, bara en simpel fråga som att nån välment undrar hur det går med träningen till maran eller liknande, skulle störa fokuseringen. För det finns egentligen ingen poäng med att varför nån skulle veta det innan, särskilt som jag kanske inte ens vet svaret på frågan själv, då tar det tankekraft att försöka tillfredsställa genom att ge ett svar. Det finns många små grejer i vardagen där vi ödslar energi som är onödig tror jag ;o) Det jag i ett sådant fall skulle tycka gav mig energi och vara morot, är isåfall belöningen att efteråt få tala om att jag HAR gjort det, när allt är genomfört och fokuseringen kan släppa. Och vad roligt att få berätta, vad det nu än handlar om. =)
Ett mål kan också vara att känna mer ! eller ignorera det man känner mindre, för man känner nog redan mycket egentligen ;o) men dvs inte tänka så mycket utan bara känna efter ... och kringgå sina egna små "undanflykter" , när det är känslan som talar och när det är intellektet (som kan luras?) som talar ;o)
Skicka en kommentar