Nu har jag varit i skolvärlden ett bra tag. Efter att ha förfärdigat min första lektion med den nya "datakanonen" kom jag på att jag har varit med sen svarta tavlans och de vita kritornas tid. Då hade man någon gång ibland färgade kritor för att pigga upp det hela. Vit av kritdamm och blå om händerna av stencilapparaten var man efter en dag på jobbet.

Samma sak i hästvärlden egentligen, massor har hänt. Nu slår det igenom på bred front med ett mer inkännande sätt att se på våra hästar. Det går fort nu och många ungdomar är fantastiskt duktiga med sina hästar. Jag har varit med från den tiden när det var bäst att hålla tyst och lyda på ridlektionen, för att inte tala om hästen, den skulle också lyda utan att tänka. Ändå älskade jag det, visste inte av något annat sätt då ;)

Höll på att köra av vägen nyss det är halt som bara den. Tacksam att jag fick kontroll. Måste erkänna att det kändes länge innan jag trampade ned kopplingen. Lite halkbaneträning kanske vore bra.