söndag, november 13, 2011


Ibland kan jag önska att jag var med i de tuffa islandsryttarnas skara. Där sitter det inte fast. Inte hos Anita heller hon bjöd på en härlig soppa med tillbehör. Vilken tur jag har som får vara med i detta sammanhang.
Hade tänkt ta med Dorado men frosten slog till och det blev för halt. (Han är sååå trevlig just nu , erbjuder och ger mig allt jag begär. Han går sällan över i RB längre , inte ens oroad som jag upplever det.)
Var bara hem och vände och hämtade sen halm i mörkret. Är tacksam över att fått köpa lite. Intensiv men trevlig helg. Hoppas på lugn vecka.

Kitty och kompani på bilderna.

2 kommentarer:

Marion Princic sa...

oh jag håller med dig! vi red ju islänningar förra året och det var nog det mest roligaste ridning på länge. jag har haft islänning när jag var 16 och kan godt tänker mig en igen.

Elisabeth sa...

Lagom höga är de också, och söta :)