Zapatera var fantastisk idag. Det var lite skumt ute och nån örnsyn verkar jag inte ha. När vi korsat stora vägen för vår vanliga runda så red jag rakt in i ett snöre, typ grövre presentband med tillhörande metallföremål . Det trasslade in sig och rasslade runt fötterna på henne, ett ögonblick var jag och hon "way out of comfortzon" (Parellitalk) Huvaligen! (Norrländska) Hon stod i alla fall stilla så att jag kom av. Tack och lov kan jag ju hoppa av rätt fort nu förtiden.Rätt upprörd trasslade jag ut hästen och samlade ihop rep, mycket långt, vandrade till närmsta hus befolkat av barn och lämnade in grejorna. Det stod en spark på gården som jag använde för attt komma upp och sen fortsatte vi. På tillbakavägen stod barnen uppställda vid vägen och bad om ursäkt gulligt =) Jag tvivlar inte på att det är all träning med rep och annat runt benen som förhindrade en vådlig hemfärd.
Övningen på bilden ser ju rätt knäpp ut men tack för den.