Tina Kolhammar har bloggat igen och detta är intressant på många sätt. Känner igen det från True Connectionfolkets diskussioner. Ofta tror jag att vi dömer Parellisystemet utifrån att ha studerat det på för låg nivå. Då fick jag det sagt "Me Parellinörd" :)

http://hästutvecklare.se/2012/07/pats-barn/


" I praktiken innebär det att när vi har lärt hästarna lekarna så är vi i reinforcing-stadiet och då gör vi fas ett och sedan en lätt touch. Om inget händer pausar vi och sedan gör vi fas ett igen och om det behövs en lätt touch igen. Vi upprepar detta tills vi får ett försök i rätt riktning, då slutar vi! Vi leker med våra hästar utifrån perspektivet att om de inte gör vad vi ber om så utgår vi ifrån att de inte förstod. Våra hästar vill göra rätt, de är inga monster. När vi ger mer ansvar till våra hästar kommer de  att vara glada för det. Vi måste alltid börja med slutet i sikte. I praktiken innebär det att när vi har lärt hästarna lekarna så är vi i reinforcing-stadiet och då gör vi fas ett och sedan en lätt touch. Om inget händer pausar vi och sedan gör vi fas ett igen och om det behövs en lätt touch igen. Vi upprepar detta tills vi får ett försök i rätt riktning, då slutar vi! Vi leker med våra hästar utifrån perspektivet att om de inte gör vad vi ber om så utgår vi ifrån att de inte förstod. Våra hästar vill göra rätt, de är inga monster. När vi ger mer ansvar till våra hästar kommer de  att vara glada för det. Vi måste alltid börja med slutet i sikte."

Pat Parelli genom Ryan Rose genom Tina Kolhammar :)  Glad att Tina bloggar!

Hittade bilden när jag letade i arkivet. ingen dålig lunch det där, ska väl skärpa upp nivån på hushållsarbetet lite. Men det är det där med hästviruset som gör att man gärna vistas lite för länge ute och sen bara tar vad man haver.

Har ni sett att Angelica uppdaterat Tonusbloggen. Du hittar den här bredvid. Hon är en stjärna, jag upptäckte det för länge sedan :)