Blåbärstillgången är inte som i fjol men gnetar man på så kanske man får ihop det man behöver. Kitty och jag pratade Parelli och annat så tiden försvann i blåbärsskogen. Välgörande att vistas där även utan häst.
Smilla var lugn och fin utom när främmande plockare närmade sig. Hon ryter som ett lejon och då blir jag rädd och ryter jag också, inte så savvy kanske ;)

Fåren har fått konkurrens om fårhuset. Vi har ju ingen bädd i lösdriften just nu eftersom den ska målas en gång till men det löser hästarna på sitt sätt. Dorado hade huvudet på kudden och sov sött när jag råkade komma.