Det är svårare att komma sig för att fota nu. Det ser så grått ut så jag kommer inte ens ihåg kameran. Bilderna har också en tendens att bli suddiga, ljuset räcker väl inte till. Det har hänt nåt positivt med Zapateras och min relation, hon litar mycket mer på mig. Så trygg som jag känner mig nu när vi rider ut har jag aldrig känt mig. Det går bra att träna övergångar och typ "sluta" och "öppna" och till och med lite galopp yoyo ute efter vägarna. Adrenalinet kommer lite men hon känns inte högerhjärnad eller orolig. Halleluja!! Bilden plockade jag fram för att öva mig mentalt, det kan faktiskt vara fint på vintern också. Vita hästar blir dessutom renare i snö. Kanske har jag lärt mig attt fota med lämpligare bakgrund nu..