Hade bloggat klart för idag tänkte jag när Bertil öppnade sin mail, där fanns det bilder från Svante Harström. Rena julafton, sätter in två idag, det kommer fler. Tack Svante! (Det ser ut som Smilla smort kråset, det hade hon inte :)

Innan snön kom hann jag med en tur . Red över Östtjärn och mot Sidsjön. Hamnade på ett enormt hygge, det kändes som om nån släppt en bomb. Kändes lite sådär att rida där ensam, så långt hemifrån i den miljön. Solen stod lågt så det blev roliga skuggor .

Färgerna är helt annorlunda nu i november. Fåren liksom smälter in i det gamla gräset. Den enda som alltid syns är Zapatera. Det är rätt skönt med en vit häst i mörkret, man kan nästan alltid ana henne även när det är som mörkast.

Att döda en Pilatesboll.

Nästan nollgradigt och stark vind. Huvaligen! Det blir ett besök på kyrkogården innan ridningen idag. Kanske avtar vinden. Bilderna med stor häst och liten flicka är från igår när Svante och Saga var på besök.

Det blåste så extremt hårt så jag bytte ut ridningen mot en promenad. Det är ju bra för mig med lite motion också sägs det. Tog med en oskarp bild för jag tror att det syns lite hur brant det är. Det lilla vattendraget är sankt så vi fick tillfälle att träna självförtroendet lite. Jag gjorde ett misstag att på bortvägen låte det passera att hon inte var helt lugn genom vattnet. Det märktes direkt när vi skulle tillbaka, vi fick stanna ett tag och gå fram och tillbaks. Bra med blöta hovar, raspade lite när vi kom hem.

Härligt att det finns boots, I love dom!


Karen Chaton - 2nd Place
Karen ChatonKaren Chaton and her horse, Granite Chief +/, logged 2,350 American Endurance Ride Conference (AERC) miles last year wearing Easyboot Epics. They won the 2005 AERC National Mileage Championship and were second in the $10,000 EasyCare Hoof Boot Contest.* In addition, Chief won the Arabian Horse Association’s Distance Horse of the Year award and received his Supreme Legion of Honor.


During the ride season, Karen and Chief successfully completed three 3-day rides of 150+ miles, three 5-day rides of 250+ miles and one 6-day ride over 300 miles (all done in Easyboot Epics). Chief became stronger with each event, and the duo finished with a 100% completion record!


Karen has logged a total of 17,000 AERC miles since 1995--a testament to her knowledge and ability as a distance rider. She is always looking for new and better ways to keep her horses healthy and sound. "When I heard about the new Epics and found that I could use them on my horse without worrying about them coming off his bare hooves," she says, "I thought they would be worth trying. My horse Granite Chief+/ had won the National Mileage Championship in 2004, so I already knew what he was capable of. I wanted to see how he would handle competing while barefoot with the use of these new hoof boots.


"We pulled his shoes off on a Wednesday evening, and the following Saturday he completed a rather difficult 50 mile ride, barefoot and with the new Epics. From that point forward, he has continued to wear the boots and completed more than 2000 miles in the 2005 ride season in them. For the second year in a row, he won 1st place in National Mileage!


I think the most important accomplishment this year is that he has stayed sound and has not been footsore at all. He had such a fantastic year, coming home from every single ride in great shape, from his feet up! His legs are always tight and cool. He travels well in the boots in all types of terrain. We have put them through a thorough test, riding through mud and water crossings, as well as deep sand and hard-packed rocky footing, day after day on many multi-day rides. I like that he gets to be barefoot between competitions. This has worked out so well that I plan on keeping him (as well as all of my other horses) barefoot and using the Epics to condition and compete. They are the greatest!"

Har fått lust att fota igen, har så det räcker hela helgen nu. Inte nån större variation. Samma motiv och samma miljö. Ingen vidare ävenstyrslusta här inte. Smilla levde lite väl äventyrligt när Lillsyster, Ormen kallad försöke överraska henne. Tur att man är uppmärksam och hann skrika ett varningsläte.Nästa bild ser hon så änglaaktig ut så :)

Det här var så konstigt så jag sätter det här ett tag. Jag blev paff :)


Följ instruktionerna så snabbt som möjligt, men läs inte vidare på nästa fråga innan du svarat på den föregående.


Du behöver inte skriva ner svaren, bara svara i huvudet och gå vidare till nästa fråga.


Hur mycket är:
12+18





















RIKTIGT 30


















3+56































RÄTT 59
































89+2








































YES YES 91






















12+53










































JAJEMÄN! 65





















75+26










































RÄTT IGEN 101

































25+52



































































JOPP 77
























63+32





















































ALLDELES RIKTIGT 95



























Jag vet! Matematik är hårt arbete, men det betalar sig!!!!

Kom igen, ett par till...



























123+5









































KORREKT 128




















111+222+333?























































Fick du det till 666? Rätt!!!






















SNABBT NU! TÄNK PÅ ETT VERKTYG OCH PÅ EN FÄRG!
































LITE LÄNGRE NED






















LITE TILL...




































BARA LITE TILL...







































Du har tänkt på en HAMMARE och RÖD, inte sant???
Om du inte har tänkt på en röd hammare, är du bland de 2% som har en
annorlunda (onormal) hjärna

98% tänker på en hammare och röd, när de utför denna uppgift.


Kommentera gärna jag kan nästan inte tro på det fast det fungerade för mig. Det här var underligt :)

Härlig stavning på föregående va.. Skulle nästan behöva översättas. En viss dyslexi sätter in efter att ha lyssnat på föreläsningar en hel dag. För att ändra måste jag ladda dit filmen en gång till . Ska gå ut till hästarna i stället.

Dalpraktiken

Underbar liten film. iita noga så seer ni Storasyster också. Nu blir det sådär igen , jag vill inte ta hem hästeen för att hon har det så bra. Funderar på att skicka dit Lillasyster ett tag också så hon får mer flockvana.

Nu ska jag på studiedag om "Jämställdhet" och blir borta hela dagen. Mornarna är rätt trevliga, motionerar ordentligt, springer runt hela hagen och lägger ut tussar av hö. Två rundor med en Ikeakasse åt gången ca 8kg. Nu när det inte växer just nåt så står damerna bara här uppe annars. Med mockning och vattning så blir det ett pass. Det var vitt på marken i morse men Zapatera hade inte ens rest pälsen. Det verkar verkligen som de anpassar sig till temperaturen fort. Bara de har mat. Snart dags för halkskydd på matten i alla fall.

Parellis säger " adress the horse that shows up" alltså läsa hur hästen är just i ögonblicket.Don´t assume, ta inte för givet att för att nånting var på ett sätt igår ska det vara lika idag eller i i nästa stund för all del. Ferdinand Hempfling så här:
Varje gång är den första. Varje gång jag träffar min häst är den första. Varje gång är förloppet detsamma, även om proceduren tar kortare och kortare tid. Men varje gång måste vi försöka se om något har ändrat sig sen förra gången. Har det hänt något? Är allting som det ska? Med fodret, i flocken, med oss själva? Inte en enda gång kan man gå till sin häst om morgonen och tänka: Tja i går var allting okey med dig, så då är det väl det i dag också... Allting börjar alltid om från början. Man måste alltid vara lyhörd, för att den minsta avvikelse från ett idealiskt första möte kan behöva balanseras eller repareras. Detta borde inte bara gälla vårt förhållande till hästar. Tänk hur livet skulle kunna vara om man kände sig som pånyttfödd varje morgon! Allt skulle kännas nytt och alla vägar skulle vara öppna. Hm nåt att tänka på.

Det är svårare att komma sig för att fota nu. Det ser så grått ut så jag kommer inte ens ihåg kameran. Bilderna har också en tendens att bli suddiga, ljuset räcker väl inte till. Det har hänt nåt positivt med Zapateras och min relation, hon litar mycket mer på mig. Så trygg som jag känner mig nu när vi rider ut har jag aldrig känt mig. Det går bra att träna övergångar och typ "sluta" och "öppna" och till och med lite galopp yoyo ute efter vägarna. Adrenalinet kommer lite men hon känns inte högerhjärnad eller orolig. Halleluja!! Bilden plockade jag fram för att öva mig mentalt, det kan faktiskt vara fint på vintern också. Vita hästar blir dessutom renare i snö. Kanske har jag lärt mig attt fota med lämpligare bakgrund nu..

Det blir allt svårare att lämna tillbaka dom. Vi bara glömmer att ringa till ägarna men snart är det dags :(