tisdag, januari 08, 2013



I går var jag på Travshopen i Bergsåker och tittade på skor. Inte till mig utan till Dorado. Skulle bara ha en rasp men fastnade på skoavdelningen. Undrade lite över hur det kommer sig att när jag började med barfotahäst så gick jag flera kurser och läste och tittade på allt jag kom över. När jag började sko igen så vidtalade jag bara en hovslagare och satte igång. Vet egentligen alldeles  för lite. Kanske beror det mest på att jag haft ett visst motstånd mot att låta sko honom. Är ju bra på att förtränga saker annars också.

Har ägnat sista dagarna åt att få undan små saker som hängt över mig. Som att betala höet, skicka grejor hit och dit och annat. Så mycket lättare kroppen känns.

2 kommentarer:

Ingela sa...

Ja, det är en fröjd med ny rasp ;o) Förvara den inne så blir den inte brun så fort ;o) Jag har min på ha(haha)tthyllan =D
Var också in på shopen innan jul, det var verkligen välbehövligt dags nu. Så mycket lättare för kroppen.
Vi som inte använder rasp lika mycket som hovisar, så räcker den ju rätt länge även de som har hyfsat pris, ganska låg kostnad med ny med tanke på hur länge den kan räcka (med rätt förvaring??? ;o)
Ett tag köpte jag en ny varje år, men nu har det gått mycket längre, på senare år har jag ju inte behövt använda den lika mycket som i början ... men till slut blir den brun iallafall hahaha. Mest i början man är supernoga?

Elisabeth sa...

Det var den första egna jag köpt faktiskt :) och väldans vad bra den är. Riktigt roligt att raspa!