Städat har jag inte än men blommorna är fina. Imorgon kanske det blir nåt bakat.

Så här ser det inte ut hos oss än... Det tar tid med djuren :) Köpte lite blommor för att locka mig till att städa, men här sitter jag. Scanning var det också, får kanske bli ett projekt imorgon.

Tänk vad billiga i drift! Havren jag köpte idag skulle väl räcka flera år. Om de inte förökar sig förståss :)

Den här länken har Cina haft ett tag på sin blog. Idag kom jag ihåg den för första gången i dagsljus. Jag förstår att hon går in ofta.
http://www.moosegarden.com/moosecam/live.html Jag lyckas inte göra detta till en klickbar länk. Nåt nytt jag måste lära mig. Det är bra för hjärnan det här bloggandet. Senare idag behöver jag lära mig att scanna. Rosa har hittat några bilder som ska med som nästa post. Detta är en teaser :)

Ni som varit med ett tag , kommer ni ihåg David Lichman.Det var tider det, vi skrattade otroligt mycket på hans clinicar. Hittade den här målningen på nätet. Fanns utställd på ett galleri. Tänk att han bodde här hos oss ett par nätter. Skorpor tyckte han var en mycket märklig sak att äta. Ni som har islänningar kan vara intresserade av hans material om att träna gångartshästar på ett naturligt sätt.Fortsättning på grunderna inom Parellisystemet. Hästen heter Sabina och är en Lippizaner om jag inte minns fel. Ute snöar det igen. Hade tänkt hämta Storasyster imorgon men det är fråga om det är farbart. Ska i alla fall åka på Parelliträff nu utan häst. Vi ska hålla till på Grönängen och fortsätta studera "Horseanality" .

En liten bild av verkligheten i Tunbyn.Snöblandat regn och gråväder. November.

Nu börjar det kännas riktigt bra. Hö så det räcker i alla fall till efter jul och hästarna verkade. Sigge Brandt var här idag. Tala om tuff arbetsmiljö, jag har ju fyllt sadelkammaren med hö :) Han är van vid Jämtländskt klimat så han klagade inte. Det var nog värre med Lillasysters beteende vid verkningen men Sigge är ett under av tålamod. Eller kanske förståelse för att det ändå går fortare utan bråk. Den lilla skatan ser ut att gilla honom.

Temperaturen håller sig kring noll och det regnar och snöar om vart annat. Täcke på för vissa medans andra klarar sig bra med sin feta päls. Vad de luktar de små tussarna. De är sällan långt ifrån den stora hästen. Den lilla däremot sköter sin motion genom
vallning av allt som låter sig vallas.

I fjol när jag var hästlös så tränade jag på gym en hel del. Jag tror det håller i sig än för jag har lastat ett ton hö på två dagar och det känns rätt bra. Idag var jag själv och lastade 500 kg först in i finkan och sen ut ur finkan och in i förrådet. Tänk om nån sa att man skulle bära så många kilo av nåt annat. Det är bara för att det är mat till djuren som man gör det. Fast därmed inte sagt att det vore skönare att slippa. Tänk en härlig lada som fylldes på hösten och sen slapp man tänka mer på det. Om det inte möglar förståss ;) Bilden har Svanthe Harström tagit vid Herrbotjärn. Inte så långt ifrån Smillas födelseplats :) Det är vackert i norrland också..

Bertil på väg mot högre höjder...En glimt från dagens skorstensinstallation. Hämtade hö och ska fortsätta imorgon. Vart tog den här helgen vägen??

Storasysters äventyr kan följas på denna länk http://elisabeths.dalpraktiken.se/ Lina är helt otrolig och hästarna får bra motion. Lägg märke till att Storasyster inte bockar trots ståhejet , se filmen längst ner . Vilken balans på både ryttare och häst. Jag skrattade en lång stund och det var välkommet.

Det är en ovanlig november med så pass mycket snö och halka. Skaren på fälten kan Zapatera klara bättre med sina tofflor men man får passa så det inte blir för tufft för henne. Vem härmar vem tro? Jag tycker Z har en lustig min på mittbilden. Man kan ju klicka för att se bättre. Är det en bön om godis eller nåt annat...

Mounting with style

Uppsittningen vet jag inte men avsittningen var väl exakt den jag gjorde på Dalpraktiken i våras , men med mer fart :))

Sigge ska verka Lillasyster på tisdag. Kanske en sån här anordning vore nåt ??

Hurra hurra hurra!!!!! för Åsa Brandt på Dalpraktiken som har tagit Level 2 med Gyson

Bra jobbat! :))))))

Det finns en fin film på Dalpraktikens första sida. Även en film som visar en 24-årig häst som mår så bra man kan önska.På bilden är Gyson den mörka hästen i mitten. Foto Åsa tror jag.

Don´t panic about the destination, just enjoy the trip!

May the horse be with you..


Tror jag hittade dessa ord på David Lichmans hemsida.Dit skulle jag också länkat om jag inte haft så svårt att fatta hur det går till ;)


Försöker se om dessa ord kan gälla även när jag sitter och betalar räkningar och sorterar papper. Det skulle vara en bra ide att inte spara ihop så mycket till nästa gång. När alla plikterna är gjorda tänkte jag läsa Savvy Times som Rosa lånat mig, om jag kan hålla mig vaken.

Natasha Bedingfield - Wild Horses

Försöker förgäves sätta in lite nya länkar men misslyckas av nån anledning ; Eva Jälmbrant har en fin sida med bilder som kan få vem som helst att vilja ha kallblod :)
Kolla hennes nya häst Hallingblåen oj oj oj ! Sen försöke jag med Helena Eddesjö men det gick inte heller. Lägger ner för idag och försöker göra nån nytta istället.

Var är hussen ?

Jag kom just hem och ska strax ut till hästarna i mörkret. Det är en mindre lätt tid att hinna göra nåt med dom nu. Vägarna känns livsfarligt hala. Vår byväg är rätt känd från media när det gäller avåkningar. Vill inte vara ivägen. Har varit ute med Zapatera på åkrarna med lasso några gånger. Roligt att se henne i snön. Pigg och busig. Det finns gott om diken både stora och små att hoppa. De med vatten i botten är livsfarliga än så länge.

Några bilder har det inte blivit så jag plockar ur förråden , och vilka förråd sen. Yvonne Odsergs bilder kommer här. Det är ju ändå liksom Zapateras blogg det här så det kan väl inte bli för många bilder på henne eller....:)

Ett tips för er som tycker det är lite kymigt att gå ut i vintermörkret, sätt på er vinteroverallen och sätt er och skriv blogg t.ex- Jag garanterar att ni längtar ut om en stund. Jag tillämpar ofta metoden på morgonen. Sätter fram frukost iklädd ytterkläder :)

Har varit en smockfull helg. Hoppas det blir lugnt på jobbet imorgon :) Zapatera och fåren äter ofta på samma tuss. De verkar dras till henne. Från början flyttade hon sig när de kom, även när hon fick godismaten. Jag var tvungen att försvara min "herd of two" och nu är de inte lika på. Jag lägger ut mer hö först och de håller sig där.

bareback mount

Fick den här från Åsa. Tittar man tillräckligt många gånger kanske man kan :)

Re: Horsemanship (swing up)

Det är bara att börja öva :) Har haft körigt idag, blev inget eget "hästande" förutom de vanliga rutinerna.

Eftersom jag roligt nog har återkommande besökare så får jag försöka hämta lite i skåpen.Det är så grått ute så jag lämnade kameran inne. Missade en fin bild, Zapatera och alla tre fåren åt på samma tuss. Det här hittade jag. Yvonne Odsberg filmade med min lilla kamera. Jag känner mig dessvärre lite obekväm i såna situationer och hukar och blir lite snabb i rörelserna men Zapatera är fin som vanligt. Bra att se det är ju "bara" att försöka bättra sig.Man vill ju se ut som Hempfling eller.. Läser förresten om hans bok om hästars personligheter nu. Får nog mera ut av den nu när vi studerat Horseanality så ivrigt. Ska försöka få tid att läsa i helgen. Det är härligt att ha så många trevliga saker att göra dvd , blogga och böcker. Nu ska jag ut och mocka i ficklampans sken. Börjar bli lite tufft att skjuta skottkärran i snön bara.

Crossing Georges Creek just south of Ebor in NSW. I think we crossed that creek something like 30 times on that day and all on rock.



En liten engelsklektion igen för er som är intresserade av att rida i naturen och barfotagång.Har tagit det från Cynthia Coopers hemsida. Har länkat den som Cynthia Cooper.De skriver även om Bitless Bridle som M mailade mig om. Det kommer ett nyhetsrev varje månad. Man kan beställa att få på mailen. Alltid kul att läsa.Det har varit folk från Sverige hos henne, skulle vara roligt att få kontakt med nån sådan.


Barefoot for 3,500km of the Bicentennial National Trail!

By Joan Rylah.





Rod and Joan leaving Irvenbank in far north Queensland.



Six horses and two people trekked the Australian Bicentennial National Trail last year. Travelling from north to south with three horses that had been barefoot since 2001, and three horses just purchased in Far North Queensland three weeks before we set out.



One of the new horses had just returned to barefoot and the other two had been completely neglected for many years.

The horse that had just returned to barefoot, Milo, had four white feet and had lived his recent life in the sandy wetlands at Jullaten in the canefields near Port Douglas.

Consequently, he had very soft and very flat feet and wouldn’t even trot on smooth bitumen. The other two, Mitchy and Clancy, were living on good granite sands up on the Atherton Tablelands and so while they had had zero foot care for years (they couldn’t be caught but had some basic supplement feeding) the pebble-sand was a perfect medium for good hoof quality.



All six horses completed our trek with not one day of lameness, puffy swellings, no splints, nothing wrong at all. Their legs and pasterns are as clean as the day they were born. Now that’s pretty amazing! If anyone has seen other horses that have completed The Trail you will see dreadful legs and an unsound animal. The Trail is no walk in the park, its hard, hard going for shod horses with packs on.


Here are the lessons that were made clear to us:

~ It is all about removing any flair, as soon as it appears. Nothing makes a horse walk slowly, resist trotting, hang back in the string etc. more quickly than flair. That includes the other challenges that came up like some eleven hour days, heavy loads and months on the road. It was all about being vigilant and proactive to just give a quick rasp of any flair and away they would go again.

~ Sharp, large aggregate rock (the type they seem to universally put on forestry roads, it seems) was the most difficult terrain for the horses. We used front boots whenever we came to this. I think this surface is so tough because it tends to be loose rock on a very hard road-base. It just chews away wall and makes their soles tender very quickly.


~ Travel slowly wherever the horses indicate they need to be slow. Believe what the horses are telling you! They are not shirking their duties – they’re telling you it’s tough.

~ When wear is greater than growth you need front boots. This particularly applied in the first couple of months. We seemed to go through periods of a week or so of needing boots for a particular horse. We think the relevant factor was the quality of hoof wall that was coming down to be the bearing surface. Poor quality, then rapid wear and growth not keeping up. We saw this in the three ‘new’ horses but hardly at all in our Tasmanian ones. Our Tasmanian horses have been on good diets with supplements all their lives with us (two years being the least period) and barefoot of course.

~ The amount of hoof growth does compensate for wear but this did not equalise until after about three months on the road.

~ The horses need supplement feed for the whole trip. The tropical grasses are high bulk and poor quality and in the drought country (90% of our travels) there is insufficient grass (and water), so we fed straight oats with dolomite, sulphur and copper.

~ Molasses, for adding to water, is absolutely crucial. Molasses is hard to pack (bulky and it leaks) but keeping horses hydrated was a life and death situation in the heat. And it affects their feet – we found to our surprise. Walls dry and one starts to see the surface cracking which we guess would have led to true splits/cracks if not addressed.



We didn’t need hoof knives or any of the other gadgets we use at home. It was dead simple trimming. Something we didn’t expect to see was the huge increases in wall thickness. My warm-blood cross ended up with walls nearly three-quarters of an inch thick (not including the white-line which have now returned to their usual thickness after nine months at home) and tough as nails.

We met many other short-term trekkers along the way. We saw some pretty shocking legs, feet and poor horses. Success on the Trail is not simply barefooting, it’s the whole deal.

The Trail has never been done barefoot before and every person was highly sceptical that it was possible. This was particularly so for the experienced trekkers who know the Trail and what long-term trekking involves.



Carrying heavy packs was thought to be the straw that broke the camels back, but that is only partly correct in our view. It is the flair that breaks hoof and destroys the horses’ legs – whether barefoot or not. And shoes that increase the concussion, create less grip and are totally un-forgiving on the rocky surfaces that make up almost the entire track.



As an example we saw a little arab with newly shod feet that had been trekking for only a week, it had swellings from the coronet to nearly the top of the cannon, sore splint bones and was struggling to keep going. There were a number of things that we could see: high heels, shoes nailed all around the hoof so no expansion possible, the horses were being pushed much harder over rocks than we would, no electrolytes or molasses given when these horses were showing signs of dehydration, no supplement feed only what they could get over night. It only had a few more days to go but it was going to be a sad and sorry sight by the time it got home and I guess would carry injury for the rest of its life.



In conclusion, our barefooting success on The Trail came from eliminating flair by having a correct trim, supplement feeding to keep high hoof quality and hydration through giving molasses water whenever they did not drink sufficiently.

Hipp Hipp Hurra för min födelsedag :) Har fyllt år dag och haft en trevlig dag på jobbet, så här fina blommor fick jag där. Fick dessutom höra att min skola inte ska läggas ner . Av Bertil fick jag en iPod, en mycket tjusig liten sak som ska skänka mig många timmars nöje när jag går där och mockar i hagen.

Det visade sig att fåren var dödens lammungar om de återvände till fårmannen. Han skulle sluta med får sa han. Varför då kan man tänka :) I nån annans frys ska dom inte hamna så dom får stanna. Meningen var att de skulle bo i fårhuset med tillhörande hage över vintern. Det tyckte inte fåren som omedelbart rymde till hästarna. En del vet inte sitt eget bästa eller... Bertil tyckte att filmen var tråkig men bevisvärdet är högt. Hur hans lilla monster är menar jag. Till hennes försvar kan man säga att hon faktiskt försöker kommunicera med lägre faser innan hon får spel. Fåren är förresten rätt lika henne, ger sig aldrig .( Dom har mat utspridd över hagen men vill äta nära hästarna.)Skulle ha tagit bort skällan på mammafåret men hon tillåter det inte, det får vänta tills fårtämjaren Kari kommer hit.

Nu har jag lyckats länka Yvonne Odsbergs hemsida! :)

Det här är faktiskt samma häst som den blöta , långhåriga och smutsiga häst som nedan.Eller är det bara skillnad på fotograf :) Yvonne Odsberg !! Hon har sån känsla. Det finns fler bilder men jag börjar så här.

Tordes inte rida idag, det var rejält underhalt efter snöfallet. Det kan bli bra efter nån dag om snön får ligga. Tog en promenad över fälten ovanför byn istället. Zapatera tog fram sin dominanta sida , åtminstone känner jag mig rätt säker på att det är dominans. Hon tuggar snabbt efter övningarna och äter gärna , blinkar och verkar inte spänd. Däremot har hon åsikter, How interesting! Försökte med "snap her out of it" enligt råden på David Lichmans hemsida och jag tyckte det fungerade. Menas alltså att man snabbt gör nåt annat, backar, sidvärts eller nåt och omedelbart belönar när öronen vänder åt rätt håll:) En utmaning, vi får väl se vad som blir av det. Hon rör sig bra och verkar pigg i alla fall.

Smilla studerar fienden genom fönstret. Grannens katt.

Just nu förstår jag varför man brukar ställa av sin häst i november. Det regnade mycket här och sen har det frusit på. Ridplanen är som en stor skridskobana. Jag har spärrat av den för hästarna. Var ut och mörkerfotade nyss när jag nattade djuren. Resultatet blev lite märkligt. Ska bli skönt att sova, har tillbringart det mesta av dagen på akuten med mamma som brutit handleden. Så proffsigt omhändertagande hon fick. Skönt.

Storasysters liv i Håsjö. Vem spanar in maten först. Den äldsta och den yngsta. Lina hon är fantastisk vallar flocken med Storasyster. Foto Dalpraktiken

Tredje delen av min framgångsrika serie om hästträning. Del 1 "Hur man rider sin häst med sänkt rygg" :) Del 2 " Hur man lär sin häst busa" och nu" Hur du lär din häst springa över dig" . Undertecknad tar inget ansvar om ni prövar metoderna utan att ha nödvändig grund enär skador kan uppkomma på personer och material. Ett tips, ha kameran i band.

Här snöar det för fullt , här är Tove och Linus.

Husse och jag bygger carport.. Det är mycket den här veckan,kvällsmöten förrycker mitt schema :) Hämtade hö både idag och igår. Lite hovverkning och en promenad med Z och man är rätt mör. Det var leriga bakben upp till hasorna , det tycker vi inte om varken jag eller Zapatera. Det kan ju vara en fördel när det fryser på bättre. Vi hade Parelli träff igårkväll "Horseanality" igen, det är otroligt intressant. Jag förstår mycket mer varför saker har varit som det varit med Zapatera och mig och varför det blivit bättre också.

Dom kommer inte mycket sötare eller... Kitty och hennes islänning. Nu tycker du väl att det börjar likna nåt Cina :)

På söndag var det sammandragning i Grönängen igen. Otroligt vad många intresserade som mötte upp. Nu verkar det lossna för den här typen av hästträning :) Lämnade bilen och släpet för att få vinterdäck på, något sent kan man tycka.

I lördags såg det ut så här hemma. Det är bara att vänja sig. Bygget är en Carport som är ett av Bertils projekt.Efter att ha varit på kyrkogården åkte vi till mamma och träffade min bror Håkan och hans Pia som rest dit från Dalarna . Hade en trevlig eftermiddag. Inget hästeri alls.

De här bilderna tog Svante Harström i våras. Lillasyster är betydligt större och kraftigare nu. Kaxigare också :)