fredag, juni 11, 2010
Sitter här med en extrastark kopp kaffe och begrundar tillvaron. Såg bara rumpan på min häst som begav sig hemåt före mig i snabb takt. Känner mig som en rätt "unsavvy person" om man säger så. Men som sagt the darkest hour before the dawn osv..
Här hittade jag honom den lilla ormen, belönade sig själv rikligt grrr.. fast jag var glad att han inte försvunnit för gott :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
känner igen mej där... feta rumpor som försvinner bakom vägkröken...
Men, men..
Du får inte skrämma Guldgossen till flykt heller ;-)
Kramen
Det ligger något i vad du skriver A men man vet aldrig vad som skrämmer ekorrar ;)
Skönt att du känner igen dig Blenda, det har ju blivit bra för dig i alla fall :)
Livet med djur är i alla fall aldrig tråkigt;)
Ekorre eller inte; vacker är han, din guldpojke!
Ja det är han och det är väl det som gör att han är här kanske :)
Skicka en kommentar