Dorado har så mycket självförtroende för tillfället. För att få sina 45 minuters bete i smörgåshagen måste  den lilla flocken passera bilar, transporter, blomkrukor och diverse andra saker på vägen. Smalt är det också men han leder det hela leftbrain och i lagom takt. När jag ropar efter vad jag tycker är utmätt tid så kommer han i frisk fart för att mumsa i sig godismaten jag serverat på stallplanen. De andra följer snällt efter. Jag gillar honom mer och mer :) 

För övrigt en perfekt kväll för djuren, rätt kallt och blåsigt. Myggen har inte en chans och knappt knotten heller. Allt väl. Godnatt.

Smilla är alltid Smilla.