fredag, september 13, 2013


Smilla är borta nu, hon har gått vidare till hundhimlen. Hon blev dålig i onsdag och vi åkte direkt till Veterinärhuset med henne. Det visade sig vara en stor tumör på levern och vätska i buken. Det fanns inget att göra. Det är tomt och tyst här hemma nu. Kanske blir det en annan hund som får ta hennes plats så småningom men vi måste smälta det här först. Hon var en riktig kompis i elva och ett halvt år den lilla terriern  och det får vi vara tacksamma över. Det kom så snabbt bara.

15 kommentarer:

  1. Så sorgligt med förlust av hundvän och så härligt med den tid som var med vännen.

    Önskar er att de glada minnena tar över känslorummet från saknaden inom rimlig tid.

    <3

    SvaraRadera
  2. Åh så sorgligt. ♡

    SvaraRadera
  3. Vad sorgligt men tiden gör ju sitt och minnena finns kvar... ...även om det kanske inte känns så nu. Kram till er!

    SvaraRadera
  4. Finaste Smilla <3
    Kramar till er!

    SvaraRadera
  5. Och denna tystnad de lämnar oss i. Tunga och annorlunda dagar nu. Tänker på er.

    SvaraRadera
  6. Nej men. Detta gick fort. Ledsam tom och tyst tid ett tag framöver. Mina tankar kommer att gå till er alltemellanåt.

    SvaraRadera
  7. Lena Rönnewall7:29 fm

    Hej !
    Det var så sorgligt att läsa !
    Kram till dig !

    SvaraRadera
  8. Anonym8:07 fm

    Så tråkigt... Kramar till er! / Cina

    SvaraRadera
  9. Tack för kramar! Ja vi är många som vet hur det känns, det är ju en del av att ha förmånen att leva med djur. Man vänjer sig aldrig ändå.

    SvaraRadera
  10. Nämen oj! nu läste jag detta också, inte hängt med... mötte er ju alldeles nyligen i kurvan, annars är det ju mest B man mött henne med. TRÅKIGT, känner med er.

    SvaraRadera
  11. Anonym3:17 em

    Tråkigt och tungt!

    Men ni behövde åtminstone inte tveka om beslutet......

    Det kan vara slitsamt att väga för och emot med en gammal hund som man ser börjar ha plågor av något slag.

    Varma tankar!

    Ulla

    SvaraRadera
  12. Tack alla! Ja det var skönt på sätt och vis att inte behöva tveka över beslutet och att det vekade som om hon mådde okey till sista dagen.

    SvaraRadera
  13. Nämen, fy vad tråkigt!

    SvaraRadera
  14. men... trist när de blir sjuka och det sker fort

    Kram
    Åsa

    SvaraRadera